Kosmopoliten som stormtrivs i Täby Park

Hon är rastlös i själen, lyssnar gärna på musik och har ”huvudet fullt” av låttexter. Dessutom älskar hon att skriva och det saknas inte uppslag för varken böcker, memoarer eller bloggar. Nina Lissvik har flyttat hem efter drygt 16 år som utlandssvensk i både Europa och Asien.

Det har blivit många destinationer för Nina de senaste ett och halvt decennierna. Det hela började när hon slutade gymnasiet 1994 och blev anställd som expeditionsvakt på UD.

- Det var en ren slump. En väninna till mamma tipsade om att det fanns ett ledigt jobb där och eftersom jag var så skoltrött nappade jag på det direkt, säger Nina.

Skoltröttheten gick så småningom över och åren 99-02 var hon tjänstledig från UD för att plugga utomlands. Det blev politik och massmedia på Liverpools universitet. När det var sommaruppehåll på universitetet, vikarierade hon på diverse ambassader, bland annat i Bern, Istanbul, Ankara, Jerusalem och Tokyo.

- Det var särskilt kul att komma från fotbollsstaden Liverpool till Tokyo där VM avgjordes 2002. Då var man populär bland klasskamraterna, säger hon med ett leende på läpparna.

Omvälvande tid

Hösten 2002, efter studierna var hon tillbaka på UD, och arbetade på Ministerkansliet som kanslisekreterare och personlig assistent åt dåvarande kabinettsekreterare Hans Dahlgren. Han var även EU ordförandeskapets speciella representant för Mano River området i västra Afrika, något som ledde till en oförglömlig resa i regionen tillsammans med representanter för African Union. Under de år hon var hemma skedde också många stora och dramatiska händelser både i Sverige och i världen berättar Nina.

- Mordet på utrikesminister Anna Lind 2003 är nog fortfarande den tyngsta händelsen jag varit med om under min tid inom utrikesförvaltningen.

Med världen för sina fötter

Det har varit spännande att få uppleva nya länder och olika kulturer. Men det är också en utmaning att bo i länder där man inte förstår språket och inte heller kan läsa det.

- Vi som är utlandsstationerade tjänstgör ju på en svensk arbetsplats, även om det fysiskt är i ett annat land. Så därför är det nog mest utmanande för familjen som får ”klara sig själva”, säger hon.

Ninas första längre utlandsuppdrag var som 3:e ambassadsekreterare i Dublin. Då var hon ansvarig för konsulära frågor och administration (ekonomi, personal etc.).

- Under den här tiden flyttade vi hela ambassaden till en helt ny byggnad, berättar hon.

Irland var då en plats dit många företag sökte sig och etablerade sina huvudkontor, bland annat IBM, där maken Tobias jobbade innan de blev ett par.

Efter Dublin gick färden till Hanoi, där hon också fick dottern Selma som nu är elva år.

Hon har upplevt mycket och roliga saker under tiden som ambassadsekreterare där en viktig del av jobbet var att marknadsföra Sverige.

Några saker som hon minns med glädje var bl.a. i Budapest där hon även arbetade med ambassadens Sverigefrämjande.

- 2013 fick vi besök av två kockar från svenska kocklandslaget som lagade menyn som de hade tagit hem OS-guldet i Erfurt med. Ambassaden hade då bjudit in stora delar av Ungerns gastronomiska elit för att främja svensk gastronomi.

- Vi ordnade även stora konserter med både Timbuktu och Movitz, vilket är speciellt då båda sjunger på svenska, men det blev en stor succé säger Nina.

Som särskilt minnesvärda händelser berättar hon också om Kiev och tiden efter Euromajdan samt om den ambulerande utställningen om Dag Hammarskiöld som visades upp i Dublin.

Senaste posteringen hade hon i Peking där det bor inte mindre än 22 miljoner invånare alltså mer än dubbelt så många som i hela Sverige. Efter fyra år i Kina gick färden hem till Sverige och Täby Park i slutet av maj. Hon tycker det är roligt att komma hem igen.

- Jag har ett ”kärleksförhållande” till Sverige och allt vi har här. Jag har varit utomlands så länge att det är exotiskt att flytta hem.

Nina berättar att hon gärna är ute och promenerar i naturen och hon gillar att resa.
- Det är lite ironiskt att jag älskar att resa, samtidigt som det värsta jag vet är att flyga. Jag är enormt flygrädd, men jag tillåter inte det att ta över den passion jag har för att upptäcka nya platser och kulturer.

Alla säger hej

Att familjen hamnade i Täby Park, var en ”lyckosam” slump, menar Nina. Trots att hon är uppvuxen på södra sidan av Stockholm ville hon komma till en ny plats närmare sin syster som bor i Åkersberga.

Nina tycker att Täby Park har ett bra läge och att det är enkelt och bekvämt att ta sig till och från stadsdelen. Det finns mycket aktiviteter men samtidigt är det lugnt och skönt. Hon gillar också variationen i arkitekturen och de olika färgerna på fasaderna. Men allra mest tycker hon om den gemenskap som finns bland grannar och boende i området.

- Här är man inte ensam om att vara ny i området. Alla är det, vilket gör att man hälsar på varandra och hjälper varandra. Det är trevligt och skapar en härlig stämning, säger hon.

Nu är Nina hemma igen på riktigt och jobbar på UD som gruppchef för fastigheter och logistik. Hon tycker det är fantastiskt att kunna ta sig till och från jobbet med Roslagsbanan, på bara 45 minuter, från dörr till dörr.
- Och då får jag även en härlig och frisk promenad, avslutar hon.